Nybakta bullar

Dagens inlägg handlar om sina första steg i försäljning.

Att leka på fullaste allvar – bättre skola finns inte.

– Tror du att det är en båt som far omkring mellan öarna och säljer bröd? Tänk om det är sånt där bake up bröd, blanka stora bullar som ser förföriskt goda ut men som bara smakar stort.
– Det stod ju hembakt på affischen.
– Ja men hembakt kan ju betyda vad som helst. Vi får se när vi kommer fram.
Flickan bakom bordet höjer handen för att skärma av solen för att se bättre: ”Vilka kan det vara?” Hon försöker behärska sin lust och nyfikenhet, hon försöker vara vuxen och seriös men kan inte hålla emot, hon studsar av iver.
Vi traskar nedför den gamla grusvägen på ön, ner mot ångbåtsbryggans soldränkta vänthus.
Före oss går två äldre damer. De har samma ärende som vi. På bordet står trälådor, en med kanelbullar och en med småfrallor. Över bröden ligger rödvitrutiga linnehanddukar, som flickan noga lägger tillbaka efter varje öppning. Det är olika tänger till bullarna och matbröden. Tygsjoket som hänger ner från bordet har hamnat på sniskan. Hembakt, står det skrivet med spritpenna och ifyllt flera gånger.
Damerna före oss är mitt uppe i sina köp när brödförsäljerskan glatt nickar till oss. Damerna tillfrågas om det går bra att bära sötebröd och matbröd i samma påse. Brödförsäljerskan kommenterar: ”Det är ju inte alla kunder som vill ha det så.” Det går bra för damerna.
Jag börjar bli lite otålig, tänk om de köper allt som är kvar. Brödförsäljerskan har gott om tid och svarar ärligt damerna att: ”Mamma hjälpt till med bakandet och på fredag finns hon här igen. Då även med kaffe. Det kommer upp nya anslag.”
Vi har tur, det finns både bullar och matbröd kvar och vi kan också ta dem i samma påse. Brödförsäljerskan är dock noga med att använda de olika tängerna till olika sorters bröd. Vi tillönskas en fin dag efter att hon glatt sig åt jämna pengar och sen ännu gladare: ”Men oj, får jag tio kronor i dricks.”
Jag vet inte riktigt vem som blev gladast, hon eller jag? Hon var i gränslandet, mellan barn och vuxen. Hon lekte affär, fast alldeles, alldeles på riktigt. Och vi fick riktiga hembakta bullar. I en solstol en bit bort satt mamman och låtsades sola, men nog höll hon ett vakande öga på sin unge.

Flickan är fri, har tillit och älskar att någon kommer och handlar. Hon visar sina varor och sig själv den största respekt och stolthet. Olika tänger till olika bröd, bekräftar nickande de väntande kunderna.
Hon ber om hjälp med det som är viktigt för henne, påsarna är snart slut. Hon berättar om framtida försäljning för de första kunderna så att de andra också hör och utgår ifrån att kunderna vill komma tillbaka. Tar sig tid även efter att köpet är klart, de avslutade kunderna är fortfarande hennes kunder.
I leken är man 100% närvarande. Att kommunicera med kunder är i bästa fall som att leka.
Alla måste få träna:
Allt för ofta när det ordnas basarer eller café i skolor och idrottsklubbars regi står föräldrar och personal längst fram och gör hela jobbet. Barnen behöver träna och de som kanske är blyga, de behöver ju träna mer, med mer tillit, fler gånger och kortare stunder. De ungarna behöver verkligen få konkret hjälp. När våra ungar sedan skall ut på skolpraktik eller ut på sina första jobb. Då ska de lysa och vara trygga.

Till oss som ska lära ut:
Det är inte vi som skall skina. De andra skall skina.
Vi ska träna i trygghet, innan det är skarpt läge. Den vi lär skall äga projektet, med vårt stöd. När det är skarpt läge ska personen få göra på sitt vis. Vi ska våga släppa, våga låta det bli fel. Visa tillit, allt kommer att gå bra. Vi ger trygghet genom att finnas en liten bit ifrån men nog så uppmärksamma. Vara tillgängliga och lyssna. Hålla en osynlig hand om personens rygg, vi är det viktiga stödet och hjälper till om det behövs men bara då. Det är ofta den svåra balansgången att finnas kvar och stödja utan att störa och splittra uppmärksamheten för den som lär sig. Det är lätt att tro att ens närvaro inte är viktig och att man säger: ”Ropa om du behöver hjälp”, men detta är pedagogik på hög nivå och genom att finnas där vilket kan kännas som slöseri med tid så blir personen trygg och lär sig fort. Det spar tid på sikt. Om personen söker bekräftelse: ”Gör jag rätt?”, nickar vi leende mot kunden. Då visar vi att personen ska koncentrera sig på situationen och själv behålla dialogen. När det handlar om ett barn så vet de som är kunder att det är en lek och övning, ja övning för livet. De köper många gånger av just den anledningen, de vill vara en del i barnens utveckling och är därför med i leken.

2 reaktion på “Nybakta bullar

  1. Mycket klokt! Man måste få tillåtelse och trygghet i att få öva sig. Uppskattar verkligen hur du resonerar.

    • Tack Mia för din kommentar.
      Ja att låta någon få öva, inspireras, justeras i trygghet och lugn takt är ofta något som vi tycker tar för mycket tid men i långa loppet så tjänar man tid på det. Missförstånden blir färre och personen växer snabbt och blir självständig. Det är effektivt.

Kommentarer inaktiverade.