Olika men lika

Dagens inlägg handlar om att hitta fram till någon med hjälp av liknelser.

Hon kryper ner i min säng, det händer inte så ofta längre. Hon är ju stor nu.

”Mamma. Hur var teatern igår?”

”Hum. Nja. Jo första scenen var lite trevande men den andra, den var helt fantastisk – briljant! Varje replik, blick och rörelse – allt fick mig att sitta på helspänn. Jag ville inte missa ett andetag från scenen. Nja resten? Tyvärr det var det hela. Sedan blev det bara en hasande transport till slutet.”

”Varför går du på teater egentligen? Kan du inte bara lägga ner det där. Du tycker ju alltid så där.”

Jag funderar – hur skall jag få henne att förstå min passion?
”Jo. Du och dina kompisar harvar runt på bussar överallt, till Värmdö, Sollentuna, Nacka, Ekerö – hit och dit över hela Stockholm. Ni åker på fester var och varannan helg. Varför? Jo för att rätt var det är så stämmer allt. Det är Festernas Fest. Alla du känner är där och det är bästa musiken och du är mitt i allt. Och hur ofta är det så här? En av tio gånger eller en av tjugo, men det är det värt. Precis så är teater för mig. En av tio eller en av tjugo och allt är magiskt. Så hur var festen igår?”

”Så där, tror vi var på Värmdö- typ. Det var i alla fall kul på bussen dit men på lördag då ska vi till Ekerö – det kommer att bli magiskt.”

Hur är det – Passionen växlar i livet, med åldern och ändrade intressen?

En liknelse till: Denna använder jag i jobbet, den tar jag hjälp av för att förklara hur man kan äga bemötandet och ta initiativet.

Pingisserven
Att äga bemötandet är som att serva i pingis. Vi servar alltid, en lätt boll som alla kan returnera. Sedan får mottagaren, kunden, besökaren eller gästen välja att slå tillbaka bollen eller strunta i det, det kan vi inte styra över. Vi tar ansvaret för att börja. Detta kan tyckas självklart och det är det när vi har en tydlig handling framför oss t ex en kund som bokat en tid eller ett köp. En vara mot betalning, pengar mot kvitto – varsågod och tack. Men om det t ex gäller ett bibliotek, en mässmonter eller ett museum utan entréavgift, då blir det genast otydligare. Vi behöver skapa mötet och för att hjälpa oss själva och äga initiativet med ”Hej Välkommen” kan vi tänka: ”Det är jag som servar i pingis.”
Om vi är upptagna är det bättre att nicka bekräftande, vilket betyder: ”Hej, jag ser dig, jag ska avsluta detta sedan kommer jag”, än att tyst titta ner och tänka: ”Jag jobbar fort nu så hälsar jag sedan”. Den väntande personen vet inte att vi tänker så och risken finns att vi hastar förbi arbetsuppgiften och personen innan. Då har vi fått två missnöjda personer. Människor har dessutom en fördragsamhet med att vänta om de blir bekräftade direkt och vet att de är sedda och väntar på samma fina service som de innan. Om vi inte direkt lyckas inkludera människan så blir följden att hon eller han känner sig exkluderad och då får vi det jobbigt när vi ska vända den negativa känslan och vi ligger steget efter. Så serva din boll lätt och inbjudande- inkluderande.

 

2 reaktion på “Olika men lika

  1. Bra poäng med pingis-liknelsen. Särskilt när det inte finns ett hägrande köp eller dyl. Klokt

    • Tack för din kommentar. Det finns också en risk att de som just ska välkomna i otydliga situationer åläggs en massa sysslor som kräver fokus.
      -Du sitter ju ändå bara här, varsågod styr upp dessa dokument. Och så får personen ett lass med pärmar. Vet man själv om sin viktiga uppgift är det lättare att svara. – Det hade jag gärna gjort men då missar vi det viktiga. Att inkludera våra kunder, gäster…

Kommentarer inaktiverade.