Peka med hela handen

Dagens inlägg handlar om projektlederi eller haveri

God lässtund

Det ska bli julbasar på Konstfack och vi tvåor är ansvariga. Det skall fixas försäljningsbord, affischer, annonsering och fik.
”Maria, du kan väl vara ansvarig för fiket?”
”Absolut, gärna”
Jag planerar, styr och ställer. Känner mig stolt och kompetent. Skönt att få ett avbrott i mitt eget konstnärsarbete. Det är liksom mitt gamla jag som får skina, ingenjör- och projektledningsMaria. Jag tar kommando: ”Du gör det och du gör det. Du Lasse bakar bullar!” Han slår ner blicken och nickar svagt, knappt märkbart. Jag triumferar: ”Här ska alla hjälpa till.”
Vi samlas på julbasarens morgon och Lasse kommer med en papperskasse. Jag tittar ner på något som ser ut som stenkulor och jag frågar:
”Vad är detta?”
”Bullar” svarar Lasse
”Hum, okej tack.”Det springs ut och köps ätbara bullar.

Det ska bli årsstämma för aktieägarna på HiQ och vi som skall hålla i trådarna bakom träffas för ett planeringsmöte. Jag har en skavande känsla i mig att jag kan få något knepigt att ta hand om. Så kommer det nya oväntade: ”Nu ska vi göra detta agilt” säger Anna Keszler som är ansvarig för det hela. ”Ja ha… agilt vad kommer det bli nu då, någon slags låtsasdemokrati” funderar jag buttert.
Vi skriver upp de olika ansvarsområdena på post-it lappar på väggen. Det står: Dekoration, Scen och möbler, Catering, Underhållning och Teknik. Gänget går fram och tar varsin lapp. Jag pustar ut. Jag fick min favorit, Teknik- så rätt för mig. Jag vet hur elen är grupperad och var trefasen sitter och jag förstår både talarnas önskningar och teknikens förutsättningar. Mia Breitholtz bokar rätt sorts musiker till rätt pris – hennes tassemarker.  Arrangemanget blir utifrån sett lika bra som alltid men för oss på baksidan blev det enklare och det krävdes mindre energi för att få det i hamn.

Minnet av Lasses tvångsbakade stenhårda bullar är en lärdom för mig. Det som är lätt som en plätt för vissa är obegripligt svårt för andra och den enda jag verkligen känner är mig själv och alla behöver inte alltid vara med. Det räcker med några få spadar ibland. Visst kan man behöva peka med hela handen när det är kris men då gäller det verkligen att veta vem som kan vad och att fixa en julbasar är sannerligen ingen krissituation.

Att arbeta agilt i projekt är fantastiskt bra men som vanligt med metoder så gäller det att gå till den grundläggande idén – kärnan och verkligen förstå vad det går ut på. Sedan ta det man behöver här och nu och agil projektledning handlar om så mycket mer än om att välja uppgifter skrivna på post-it lappar. Jag rekommenderar varmt boken ”Agil projektledning” av Tomas Gustavsson. En bok jag tar hjälp av titt som tätt när jag ska få projekt gjorda. Både när det bara är jag själv eller ihop med andra.