Steget före eller efter

Dagens inlägg handlar om. På grund av eller tack vare. Det magiska ligger i detaljerna.

God lässtund:
Är det sant? Det kan inte vara sant? Jag ids varken bli förbannad för då kommer jag inte kunna somna om eller engagera mig och leta fram ett journummer till hotellpersonalen. Det är så låg nivå att jag skäms å hotellets vägnar. Jag somnar lugnt om.
Antalet stjärnor på hotell signalerar olika:
En stjärna – Jippie! Det går både att låsa och öppna dörren utan skruvmejsel.
Fem stjärnor – Klart de har allt just jag vill ha, oavsett tid på dygnet.
Men oavsett antal stjärnor brukar toapapper vara inkluderat, i alla fall i Sverige, men icke denna gång.
När jag påpekar fadäsen blir frukostvärdinnan först förtvivlad och beklagar det inträffade men sedan anser hon att jag borde ha ringt mitt i natten till journumret och påkallat problemet när det var akut. Nu inträffar något märkligt. Jag får skulden för att inte ha agerat. Allt känns absurt och jag lämnar hotellet till sitt öde.
En annan hotellupplevelse som också etsat sig fast i minnet men på ett annat sätt, inte på grund av utan tack vare.
Vi undrar om vi kan få frukost redan 5.30 för att hinna till skidtävlingen. Personalen svarar direkt: ”Absolut. Tror ni att det finns fler gäster som önskar samma sak?” Vi svarar: ”Troligen, det är nog många här som ska starta tidigt. ”Han tackar för informationen och frågar direkt: ”Vad behöver ni mera?” Vi önskar ett ställe att valla på. Han är blixtsnabb: ”Häng med.” Han tar med oss ner i garaget under hotellet och där röjer han snabbt upp och sopar av ett bord och frågar: ”Något mer?” Jo el och gärna en skarvsladd också. Det fixar han fram och så ber han oss att lämna det så att de andra gästerna också kan använda garaget för att valla sina skidor. Han rundar av med att säga: ”Vad bra då vet ni hur det funkar här nästa gång ni kommer.

Det är detaljerna som gör skillnaden på om upplevelsen blir medioker, urusel eller underbar.
Det magiska ligger i detaljerna.
Vi människor är så mångfacetterade och har så utvecklat och raffinerat sätt att kommunicera på. Det ska vi använda och inte förenkla till stela strukturer i tron att det kvalitetsäkrar men att ha en struktur med en checklista på städvagnen så att toapapper finns i alla rum – det kan ju underlätta och man slipper bli den som det avråds ifrån på grund av och i stället blir den som det rekommenderas till – Tack vare.

Kram på er

Vad skapar statistik- ro eller oro

Dagens inlägg handlar om hur statistik drar igång fantasin

God lässtund

Nervositeten. Adrenalinet.

Munnen är helt torr och jag har tunnelseende. Jag vill, jag ska klara det. Allt fokus är på uppgiften. Nedanför berget kollar jag på utrustningen. Klättersele, hjälm och handskar. Jag ska upp för Skuleberget med hjälp av Via Ferrata (Järnvajrar fästa på berget som klätterhjälp som man kopplar fast sig vid med karbinhakar. Via Ferrata finns på många platser i Alperna, Dolomiterna och Skuleberget).

Personalen säger: ”Ge er upp nu på kvällen, då har ni berget för er själva.”
Va nu, redan nu?? Nja, imorgon hade jag tänkt mig. Bara titta idag och höra mig för och förbereda mig mentalt. Så börjar det åska, blixtra och regna och personalen upplyser oss om att man inte kan klättra nu: ”Det är farligt, ni får komma tillbaka imorgon.” Phu – vilken tur jag har.
Dagen efter hänger vi på låset. Personalen kommenterar: ”Va är du här igen! Det trodde vi inte.”
Jo jag vill. Jag ska klara detta. Så nu Maria, parkera rädslan och gör det ändå.
Så frågar jag: ”Klarar alla detta?”
De svarar lugnande: ”Jo 99 % klara det”
Va! Vilket svar, min fantasi är blixtsnabb – Vad händer med dessa 1 %? Sitter det skelett på järnvajern? Ska jag sjava över halvruttna lik eller om jag tillhör dessa 1 % då kommer det att bli 100 % av min upplevelse. Då är det ju jag som…
Lugn nu Maria, lugn. Om det var så att det dör folk på berget skulle detta inte existera för ”vanligt folk”. Så jag frågar: ”Vad händer med dessa 1 %?”
”Ja då får vi klättra upp och hjälpa dem att klättra vidare, men för att det inte skall hända så finns en test. De första 10 metrarna på bergets bana är branta och värre än så blir det inte. Så tycker du att de är övermäktigt då vänder du redan där. Du kan nämligen inte vända senare. Uppåt är vad som gäller.”
Nu är tonfallet tydligt och bestämt – inget lull lull här. Han fattar precis vad jag behöver för att bli trygg.
Jag har bara en fråga till innan vi ger oss iväg:
”Barnen, det är så många barn som klättrar, hur kan de klara det?”
De svarar: ”Barnen är aldrig problemet. Det är föräldrarna som är problemet. Om föräldrarna är trygga så är ungarna det också och att klättra är naturligt för ungar.”
Jag tänker: ”Vilken tur att mina ungar inte är med på detta och att min oro skulle smitta dem”

Det går jättebra för mig. Jag är överlycklig när jag når toppen. Den där känslan – Varför är inte TV här och direktsänder detta mirakulösa…

Detta med statistik. Hur fungerar det för er? Det ska man vara väldigt försiktig med, tycker jag.
Uttalanden som att vi har 98 % nöjda kunder. VA?! Vad hände med dessa 2 % som inte är nöjda!
Att istället ange något som.
• Vi har 20 000 kunder
• Vi har fortsatt förtroende att få leverera till våra fyra kunder, sedan 30 år tillbaka.
• Vi är kungliga hovleverantörer
Meningen är att skapa en bild som ger lugn och förhoppningsvis beundran och nyfikenhet. Det är väl det man vill framkalla, eller?